Vårt ”psyke” har blivit till ett slagfält

I förrgår postade jag en kort video på sociala medier där jag sa att jag hellre ses som ”mentalt handikappad” än går med fårskocken och röstar på SD. Men framför allt beklagar jag mig över att den offentliga debatt som pågår i Sverige håller så låg nivå.

I kommentarfältet blir jag kallad allt möjligt, med anspelning på att jag är galen, behöver, vård, är en häxa, en idiot, osv. Jag får också mycket stöd och kärlek. Men kommentarsfältet är ett bra exempel på hur snabbt vi gärna vill kalla människor för galna – och vill ge dem ”vård” när vi inte håller med dem, inte kan, eller vill förstå deras perspektiv.

Psykiatrin, och psykologin, har sedan de uppfanns som vetenskapliga discipliner använts till att selektera ut ”dem” från ”oss”. Och inte sällan använts i repressivt syfte för att få tyst på folk och göra dem mer lätthanterade.

Det kan låta som smutskastning när jag säger så, men jag har väl på fötter, både från studier och egna erfarenheter, så väl som andras. Och jag är verkligen inte den första att säga det här. Och just nu verkar det finnas ett litet fönster i svensk debatt för att prata om vad den oerhört utbredda psykiatriseringen och psykologiseringen gör med oss och våra liv. Det kom tex ut två psykiatrikritiska böcker förra veckan, psykologen Wolgasts ”I diagnosernas tid” och psykiatrikern Dehdaris ”Är jag sjuk i huvudet?”

Som ideologier har psykiatrin och psykologin, med hjälp av statliga kampanjer och organisationer, tagit sig ut samhället och är nu allas ideologi. Man ser det tydligt återspeglat i vårt språkbruk, där vi kastar diagnoser och symptom omkring oss för att förklara allt från oss själva, till vad som är fel med andra.

Det ger framför allt psykiatrin, som är den mer praktiska vetenskapen av de två, en otrolig makt över människors liv. Och det har gett dem rätten att avvända våld, hot, och tvång i sin ”vård”, vilket de också gärna och ofta gör.

Det är farligt att bli psykpatient. Det är att ge upp sin rätt till självbestämmande, sin agens, och i många fall, resten av sitt liv som en relativt självständig och lycklig individ.

Nästa vecka är jag på väg upp till Stockholm och World Congress of Psychiatry. Jag har med tre e-posters och så ska jag hålla en muntlig presentation. Alla mina bidrag är mer eller mindre psykiatrikritiska, jag misstänker att jag blivit insläppt för att fylla kvoten av ”brukare med levd erfarenhet” som man vill låtsas att man lyssnar på.

Bland annat handlar mina e-posters om hur vi genom att diagnosticera överlevare av mäns våld mot kvinnor med psykiatriska sjukdomar effektivt tystnar dem, i stället för att hjälpa dem. Om hur människor med levd erfarenhet av psykiatrin bara får vara med och påverka, ifall de håller med psykiatrin. Och om hur man genom att få berätta sin historia och bli hörd, kan börja självläka, min presentation handlar om hur vi kan jobba med djur och natur för att hjälpa människor tillbaka till ett liv med bra kvalitet och egenbestämmande.

En vacker dag måste vi alla våga fråga oss vem som tjänar på att psykiatrin och psykologin fått en så oerhört stor makt över våra ”psyken”.

Mina presentationer hittar du på min Academia-sida, två ligger där, de andra två kommer snart: https://lu.academia.edu/FeliciaKatarinaLundgren

Punkt på konferensdagarna sätter jag tillsammans med vänner och kollegor, och alla andra som är intresserade, med en aktion just mot våld, hot och tvång i psykiatrin. Du får gärna vara med! Vi ses på plattan på Sergels torg, den 26 september kl. 15. Du kan läsa mer om aktionen här: https://fb.me/e/5a4OosoaX

Felicia Katarina Lundgren, 16 september 2026

Med egen erfarenhet av psykiatrins repressiva lösningar, terapeut och oberoende forskare